Stuterier & Uppfödare

Viktigt stamtavlor!

2011-03-14 20:32 #0 av: Jeho

Kollade runt lite på stamtavlor och såg denna..

Hästens farfars far är densamma som hästens morfar....

 

Min instinkt säger ju direkt att detta inte är bra, men hur långt tillbaka i stammen påverkas det/påverkas det inte... ???

 

Och hur kan man som seriöst stuteri avla på detta sätt?? Det är inte första hästen som jag ser som har flera av samma i sina stamtavlor...

Anmäl
2011-03-15 09:02 #1 av: mazze

Det där är inget ovanligt, utan är linjeavel. Linjeavel ska man bara avla på om man vet vad man gör, anser jag, och inte för nära. Men just den kombination du har på tavlan är mycket vanlig, närmre tycket inte jag att man ska gå.
Är ingen stjärna på detta men finns säkert någon annan som kan förklara bättre och mer ingående =)

Anmäl
2011-03-15 10:37 #2 av: Jeho

jag själv tycker detta ser hemskt ut, men det är väl bara jag, :P

Anmäl
2011-03-16 14:19 #3 av: Caspianowner

Den här typ av kombinationer är vanligt inom många raser. Lite kanske för att man har det begränsat med hingstar.

Se tex bara inom Frisern där kan man tala om inavel på närmare procent 100. Inom vissa linjer. Har en vän som avlar med Friser och hon kan inte avla annat än med nära släktband. Då talar vi om syskonband.

eller inom rasen jag driver på med (Caspisk häst) Där kan man i vissa individer få rena hickan av inavel så man blir mörkrädd. Men den rasen är då också begränsad med få foundationstockslinjer att avla mellan. Och De individerna har inte visat farit mer i procent illa av det. De är lika friska som vilken normal häst som helst, som de som inte står i nära släktskap i sina stammar.

Har själv sen Araber som är linjeavlade som den hästen här ovan och de är idag över 20 år och aldrig varit sjuka en dag. Haft de sen föl.

 

Anmäl
2011-03-17 17:04 #4 av: poppysmarsvin

De största experterna brukar ju vara de som ganska lite vet... Det kan ju se "illa" ut vid första anblick. Speciellt om man har lärt sig att inavel alltid är av ondo.

Att man ibland faktiskt inavlar beror naturligtvis på att man vill få fatt på en speciell individs goda egenskaper och i bästa fall få dessa i dubbla anlag. Alla levande har två gener av varje anlag; ett från far och ett från mor. Vid linjeavel försöker man alltså att "dubbla upp" önskvärda anlag. Risken med sådan avel är att man inte styr över vilka anlag man faktiskt för vidare... I sämsta fall får man dubbelt upp av högst oönskade anlag.

Om man linjeavlar väldigt mycket så sker dessutom detta att man utarmar antalet genvariationer. I förlängningen innebär det att man i sämsta fall kan förlora anlag helt! Detta är ett problem där det inte finns så många individer i en speciell ras. Där blir det ofta att välja mellan "pest eller kolera" . Välja mellan en god representant för rasen, men som är närbesläktad, eller välja en betydligt sämre individ men som inte är nära släkt. Det är här som kunskap och erfarenhet skiljer den goda uppfödaren från den dåliga... Och inte ens de riktigt duktiga uppfödarna lyckas varje gång till 100%. All avel är en viss del av chansning också faktiskt.

I all form av avel så har man ju en idé om vad man vill åstadkomma. Annars är det ren buskavel enligt min mening! Det är därför vi har möjlighet att genom tester (tänker på Scid mm), veterinärundersökningar, utställningar, bruksprov mm plocka ut lämpliga individer för avel. Att hästen är snäll och söt gör den inte till ett lämpligt avelsdjur, utan det behövs naturligtvis betydligt mer kunskap om sin häst än så.

Och vad har jag för erfarenhet ;-)? Har varit hunduppfödare, fött upp tre föl samt ägnat mig åt rasavel på marsvin. Men jag skulle nog akta mig noga från att döma ett djur bara genom att titta på stamtavlan faktiskt. Alt är för övrigt en alldeles utmärkt hingst som har lämnat mycket goda avkommor, liksom sin far Pamir. Det finns säkert sämre hästar att linjeavla på ;-)!

Jag ber om ursäkt om mitt inlägg låter nedlåtande, det är inte meningen! Men jag går igång lite på sådant här (det är inte alls personligt riktat mot TS!) då jag nog kan tycka att det finns för många "forumexperter" - alltså personer som saknar egen erfarenhet utan "vet" genom att surfa runt på forum. Jag hoppas att TS:s fråga om linjeavel enligt ovan är lämpligt, fått visst svar. En from önskan från mig är att vänta med att bestämma sig för om något är "bra eller dåligt" innan man har skaffat sig kunskapen genom andras erfarenhet. Vilket jag tycker att TS faktiskt har gjort - frågat för att få veta :-)! Och JA - jag tror nog att de flesta seriösa stuterier inte skulle dra sig för att ha samma häst i stamtavlan två gånger - beroende på vilken häst det är.

Anmäl
2011-03-17 17:46 #5 av: Jeho

#4 Tack för mer utförlig information. Och ja, jag frågade för att jag själv inte har någon erfarenhet utav avel utan bara har hört att det inte är bra att blanda blod flera ggr i samma tavla (oavsett typ av djur). Även såkallad inavel. Därför undrade jag om hur vanligt detta är och hur långt ifrån/nära man kan göra det utan att få bieffekter som man hört talas om.

 

Jag har själv en valack efter Alt.

 

Anmäl
2011-03-22 20:57 #6 av: Zommar

#5 snygg!!

själv Hade jag en dam som heter EL WITESSE och är efter Eldorado.

El witesse har nu fått flera föl med frieserhingsten MELLE.

snygga barn blev det!!

men nu ska de lägga ner verksamheten och min tessan är till salu,fasiken att jag inte kan köpa tillbaka henne...

 

 

Anmäl
2011-03-26 18:48 #7 av: Elshira

Linjeavel är inte så tokigt om det är väldigt bra individer om man vet vad man håller på med. Det so får väga är väll egentligen hur bra är denna individ man ska avla med gämte hur dåligt är det med linjeavel.

Generellt sett kan man säga att det blir dubbelt av allt "Duueblt så bra - Dubbelt så dåligt".

Därför ska man verkligen vara extra noga med att man vet vad som finns bakom (dvs deras problem), och i och med detta är det främst större stuterier som vet vad som verkligen fins bakom vissa linjer och vad de lämnar.

Men generellt sett så är det egentligen inte farligt med tät linjeavel heller, det blir inte någon "missbildad häst" om man säger så. Börjar man titta på stamtavlor längre bak (använd t.ex all breed peddegree) så är nästan alla släkt med alla mer eller mindre.

Jag satt faktiskt och släktforskade på min ena welsh mountain hingst förr, och där hittade jag den mest berömda hingsten nästan genom tiderna (levde på 60-talet) 17 ggr. Där har de använt både kussiner och barnbarn med varandra. Men de hästarna är ändå lika friska och hållbara, och samtliga som fanns/kom till sverige i hanns stamtavla blev runt 25 år (normalt för dem då tänderna börjar spöka efter det).

 

Och som redan nämnt, de kaspiska och frisiska hästarna - de mår hälsomässigt väldigt bra de också, trots att båda raserna varit så gott som utdöda och man ändå valt att inte blanda in någon större mängd nytt blod!

Men som sagt "Dubbelt så bra - Dubbelt så dåligt!"

Anmäl
2011-04-04 22:23 #8 av: xMobilexD

# 5

Våra hästar är släkt på lagom långt håll:) tror de blir kusiner om jag funderat rätt:)

Anmäl
2011-04-05 12:13 #9 av: Jeho

#8 Åh vad spännande! Vad heter din? O vad är stamtavlan? :D

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.